Djungel trekking från Tangkahan del 3
Dag 4, eller ja, dag 2 på trekkingen, vaknade vi mer eller mindre utvilade och mycket stela. Kocken fixade bananpannkakor till frukost och när lägret var ihop packat knatade vi i väg. Först gick Jason, med gitarren på ryggen i ett hemmafixat fodral (bestående av en plastpåse med en sovsäck i och några plastsnören som axelremmar) och macheten i högsta hugg.
Han banade väg för oss hela dagen och det var upp och ner, hit och dit, över och under hela tiden. Vissa partier var verkligen helt igenväxta och det var sjukt imponerande att gå bakom och se hur han visste exakt vart han skulle hugga för att öppna upp smidigast för oss vitingar, aka elefanterna. Han behövde nästan aldrig stanna utan macheten gick hela tiden fram och tillbaka och han fortsatte på i samma takt oavsett snår eller andra hinder.
Trots att de hjälpte oss hela tiden så fastnade jag otaliga gånger med fötterna i djungelns snaror och gick in med huvudet i grenar och taggbuskar. Själva gick dem som om det vore söndagspromenad. Fördelen med att vara lång är att man lätt kan kliva över saker. Däremot är man ju smidig som ett kylskåp när det kom till att krypa under och ducka för saker. Men det var kul och häftigt att gå på ställen där man vet att det inte går så många andra. Enligt dem var vi de första turisterna i just det här området. Vet inte hur sant det är men ensamma var vi i alla fall.
Vid lunchtid kom vi fram till en grotta som vi utforskade litegrann med skräckblandad förtjusning. En av mina största farhågor blev sanning när en orm gjorde utfall mot en av guiderna. Som tur var hann han rycka undan huvudet och ingenting hände.
Jag var skakig men för honom var det ingenting. Han hade tydligen känt lukten av orm och stoppat in huvudet för att leta efter den men missat att den låg och lurade precis ovanför öppningen. Ruskigt tycker jag.
Han berättade sen om olika ormincidenter han och de andra varit med om och det gjorde ju inte saken bättre. Han sa att kobra och pytonorm luktar särskilt mycket. De stinker tydligen. Han aldrig vetat att uttrycket "det luktar pyton här" faktiskt grundar sig i att ormar stinker. Man lär sig nåt nytt varje dag.
När vi kommit ut från grottan åt vi och utforskade en liten undervattens flod och kollade på några fåglar och alla tusentals fladdermöss som bodde där inne. Fy bubblan va de stinker alltså. Blä!
Vi fortsatte att vandra och bara en kort stund senare hör vi en orangutan. Det var en hona, som dessutom var gravid som satt högt uppe i ett träd. Hon var inte glad att se oss och kastade stora grenar mot oss och gjorde skrämmande ljud.
Vi avlägsnade oss ganska snabbt och kom till nästa grottäventyr.
Vi tog på oss hjälmar med pannlampa och började ta oss inåt. Det var trångt och fullt med vatten. Vi simmade och vadade, klättrade och krälade. På ett ställe var det så lågt i tak att man kände sig som gollum som strövade omkring i sina hålor. Massor med fladdermusbajs överallt som sipprade upp mellan tårna och flera obehagliga insekter.
Efter ca 30 minuter kom vi in till grottans höjdpunkt, ett vattenfall!
Vi duschade av oss ordentligt och fick lite massage av det hårda trycket. Det var verkligen en välbehövlig rensning.
Sen var det bara att kräla ut samma väg igen så vi var ju lika skitiga när vi kom ut som när vi gick in. Om inte lite värre. Men det var ett äventyr!
Efter grottan gick vi en stund till tills vi kom fram till kvällens campingplats.
Vi tvättade av oss i floden och hängde upp våra genomblöta skor och kläder för att kanske få dem lite torra till morgondagens trekk. Helt omöjligt skulle det visa sig när det bara nån timme senare började störtregna.
Inte för att något torkar ändå när luftfuktigheten ligger runt 98%.
Vi tryckte alla in oss under presenningen och höll oss torra konstigt nog. Det blixtrade och regnade i flera timmar och vi satt där och myste med gitarr och kortspel och massa prat.
Typsikt bra kväll.
Sov gott gjorde vi alla också, trötta och slitna efter dagens march.
Kommentarer
Trackback
