Redan när vi provade utrustningen så var vi lite skeptiska för de hade inget som passade särskilt bra och kvaliteten och skicket varierade kraftigt. 

Ttillslut fick vi någorlunda grejer och hoppade i. Det var två helt okej dyk men guiden var som vi befarat mer eller mindre värdelös. 

När vi sedan påpekade detta till ägaren och sa att vi ville byta så blev han väldigt förnärmad och vrång. Han erbjöd oss sin andra kille, men jag hade pratat med honom innan och han var bara open water. När jag nämnde detta fick jag till svar : ja men du är ju dive master så det är ju inga problem?       Retard  

Vi var lite oense och han kunde inte för sitt liv förstå varför vi inte ville ha killen som guide och varför vi inte kunde tänka oss att betala fullpris om det nu var det enda han kunde erbjuda. 

Jag var lite upprörd och gastade på om säkerhet och vikten av att vara ett seriöst dykcenter. Han stod bara med ryggen till och pillade på ett löv med tårna. Så barnsligt! Blev så irriterad!! Vem gör så? Vuxen man lixom.. 

Men tillslut verkade saker gå in när vi nämnde att vi kollat in grannstället och att dom erbjudit oss dykning med en guide som vi känner sen innan (small world,  vi träffade henne i Dauin för tre veckor sen men visste inte att hon var här) dessutom till billigare pris. Då helt plötsligt fick han tag på en jättebra guide, Rio, som vi nu har gjort långa bra dyk med. 

Hatar att behöva klaga och bråka men vad är hans problem från början kan man tycka? Kul att lura sina gäster och få dem att känna sig illa behandlade och få dåliga recensioner? 

Inte kommer jag att rekommendera det här stället till nån annan i alla fall.. Trots att set löste sig.  

Nåja.

Dyken har varit sjukt häftiga! Så mycket fisk!! 

Ett ställe som vi dök på igår, cape Kri, är med i Guinness rekordbok för att ha flest fisk arter på en och samma plats. Rekordet ligger på typ 374 arter under ett dyk. HEEEELT sjukt. Jag såg väl ungefär 20 jag kunde namnet på och minst dubbelt så många jag aldrig sett eller inte vet vad de heter. 100 x bättre än ett  akvarium. 

Vi har också sett en Pontohi pygmy seahorse som är ett av de mest sällsynta djuren i undervattensvärlden   och flera Wobbegong sharks. 

Regelbundet kommer det black och White tip sharks simmande runt oss och vi har idag studerat en mini bläckfisk på nära håll och en stor en som mest ville gömma sig. 

So far so good och det är skönt att vi har Rio nu, och det är lyxigt att det bara är vi tre som dyker. 

Annars är det väldigt bra här. Det är otroligt vackert och många coola fåglar och insekter. 

Vi bor i en bambuhydda utan dörr precis vid vattnet. Det finns inget färskvatten, mer än dricksvatten såklart, så vi kommer vara lagom nasty när vi kommer härifrån!  Vi får mat och banan varje dag och i grannresortet finns det cola.  Det går ingen nöd på oss! 

Vattnet var så stilla, såg nästan ut som gelé! 

Vår lilla hydda 

En nautilus snäcka utanför oss

Dagens solnedgång 

Nu ska vi äta middag och sen tror jag vi tar och lägger oss tidigt ikväll igen. Finns inte mycket att göra när solen gått ner och klockan står på 06 45 imorgon med. Även om fåglarna väcker oss långt  innan det. 

Vi hade delat bil med två  Australienare och varken dem eller vi hade flyg förrän på kvällen så vi styrde kosan mot en restaurang och att och pratade och spelade kort i flera timmar. 

När det började närma sig check in kände jag mig väldigt dålig men tänkte att det nog var utmattning eller nåt så köpte chips och cola och tryckte i mig innan boarding. Väl på planet mådde jag bara sämre och sämre så spenderade mestadels av flygningen till Jakarta med huvudet i toaletten. Inte den trevligaste av situationer. 

Inte blev det bättre heller i Jakarta så när vi efter tre timmar skulle boarda nästa plan fixade Elin så att vi fick flyga business class för jag var så dålig. Stackars henne och flygvärdinnan som fick så ut med mig. Jävla matförgiftning. 

Vi kom fram till Sorong kl 06.10 och vi hade en man som väntade på oss där för att köra oss till färjan. När vi kom till hamnen så visade det sig att båten inte skulle gå förrän 14 så vi la oss en en varsin soffa och sov några timmar. 

Båten blev såklart försenad och kom inte iväg förrän 15.30 ...  Vi kom fram vid 17 till WaiSai där vår nästa transport väntade. Vi åkte först till apoteket för att fixa lite vätskeersättning och sen till en shop för att fixa ny mobil till Elin. Nu ska vi bara få den nya telefonen att samarbeta med simkortet så är hon snart online igen! 

Sen körde de oss i båt till vårat hem för den nästkommande veckan på Kri island. 19.45 var vi framme och det var nog de längsta 36 timmarna i mitt liv. 

Stupade i säng ganska omedelbart efter att ha ätit en bit mat. 

Vi vandrade och badade vattenfall, såg fantastisk  orörd natur åt god mat och hade trevliga kvällar i vindskyddet  trots att regnet och åskan punktligt kom varje dag i skymningen.  

Vi såg konstiga insekter, ormar, hornbill fåglar, ätliga växter och flera apor. Allt har varit blött och det har varit minst 50 blodiglar på oss varje dag. De är så äckligt!! Men det har varit de bästa dagarna på resan tror jag. Så annorlunda och så go stämning. Våra guider har vart änglar. Tagit hand om oss som små djungelprinsessor. 

Vi stannade för lunch  på ett ställe ,  som numera i mitt och Elins minne refereras till som spa fallet,  och började tvätta våra kläder lite och hängde dem på tork i solen. Anto tecknade sedan åt oss att sätta oss på kanten av den lilla poolen och vänta där.  Då gick han och hämtade Jumpol och schampo och började tvätta och massera huvudet och nacken på oss. Det var ljuvligt kan jag lova!  Vi duschade sedan av oss i vattenfallet och kände oss oerhört fräscha efter det. 

Ja ni hör ju. Fina dagar i djungeln. Både jag och Elin kan tänka oss att göra om det här, kanske till och med en längre trip. 

Det blir ett annat år. 

Igen så är de flesta bilderna tagna med min kamera så knapert med foton här. Tråkigt men så är det. 

Delar av gänget ! 



Skorna på tork i ett tappert försök att slippa klafsa runt i plaskvåta skor. Gick sådär. 

Vårt portabla hem och så alla blöta kläder i bakgrunden. 

Elin och jag i spa fallet. Ett sånt här skulle man ha hemma. Jävla vilket tryck i sprutet . Om jag blir mångmiljonär så vill jag ha ett sånt här fall som dusch. 

Vi knatade den 5e dagen på trekken in i Bukit Lawang och både jag och Elin hatade det stället så förstört av turister... Vi bokade snabbt en bil till Medan tidigt morgonen efter och spenderade sedan resten av dagen med massage och bokning av flyg och boende i Raja Ampat . 

Han banade väg för oss hela dagen och det var upp och  ner, hit och dit, över och under hela tiden. Vissa partier var verkligen helt igenväxta och det var sjukt imponerande att gå bakom och se hur han visste exakt vart han skulle hugga för att öppna upp smidigast för oss vitingar, aka elefanterna. Han behövde nästan aldrig stanna utan macheten gick hela tiden fram och tillbaka och han fortsatte på i samma takt oavsett snår eller andra hinder. 

Trots att de hjälpte oss hela tiden så fastnade jag otaliga gånger med fötterna i djungelns snaror och gick in med huvudet  i grenar och taggbuskar. Själva gick dem som om det vore söndagspromenad. Fördelen med att vara lång är att man lätt kan kliva över saker. Däremot är man ju smidig som ett kylskåp när det kom till att krypa under och ducka för saker. Men det var kul och häftigt att gå på ställen där man vet att det inte går så många andra. Enligt dem var vi de första turisterna i just det här området. Vet inte hur sant det är men ensamma var vi i alla fall. 

Vid lunchtid kom vi fram till en grotta som vi utforskade litegrann med skräckblandad förtjusning. En av mina största farhågor blev sanning när en orm gjorde utfall mot en av guiderna. Som tur var hann han rycka undan huvudet och ingenting hände. 

Jag var skakig men för honom var det ingenting. Han hade tydligen känt lukten av orm och stoppat in huvudet för att leta efter den men missat att den låg och lurade precis ovanför öppningen. Ruskigt tycker jag. 

Han berättade sen om olika ormincidenter han och de andra varit med om och det gjorde ju inte saken bättre. Han sa att kobra och pytonorm luktar särskilt mycket. De stinker tydligen. Han aldrig vetat att uttrycket "det luktar pyton här"  faktiskt grundar sig i att ormar stinker.  Man lär sig nåt nytt varje dag. 

När vi kommit ut från grottan åt vi och utforskade en liten undervattens flod och kollade på några fåglar och alla tusentals fladdermöss som bodde där inne. Fy bubblan va de stinker alltså. Blä! 

Vi fortsatte att vandra och bara en kort stund senare hör vi en orangutan. Det var en hona, som dessutom var gravid som satt högt uppe i ett träd. Hon var inte glad att se oss och kastade stora grenar mot oss och gjorde skrämmande ljud. 

Vi avlägsnade oss ganska snabbt och kom till nästa grottäventyr. 

Vi tog på oss hjälmar med pannlampa och började ta oss inåt. Det var trångt och fullt med vatten. Vi simmade och vadade, klättrade och krälade. På ett ställe var det så lågt i tak att man kände sig som gollum som strövade omkring i sina hålor. Massor med fladdermusbajs överallt som sipprade upp mellan tårna och flera obehagliga insekter. 

Efter ca 30 minuter kom vi in till grottans höjdpunkt, ett vattenfall! 

Vi duschade av oss ordentligt och fick lite massage av det hårda trycket. Det var verkligen en välbehövlig rensning. 

Sen var det bara att kräla ut samma väg igen så vi var ju lika skitiga när vi kom ut som när vi gick in. Om inte lite värre. Men det var ett äventyr! 

Efter grottan gick vi en stund till tills vi kom fram till kvällens campingplats. 

Vi tvättade av oss i floden och hängde upp våra genomblöta skor och kläder för att kanske få dem lite torra till morgondagens trekk. Helt omöjligt skulle det visa sig när det bara nån timme senare började störtregna. 

Inte för att något torkar ändå när luftfuktigheten ligger runt 98%.

Vi tryckte alla in oss under presenningen och höll oss torra konstigt nog. Det blixtrade och regnade i flera timmar och vi satt där och myste med gitarr och kortspel och massa prat. 

Typsikt bra kväll. 

Sov gott gjorde vi alla också, trötta och slitna efter dagens march. 

Vi fick tips från Tom, en av localsen vi träffade i Toba, om att trekka i djungeln runt Tangkahan. Sagt och gjort tog vi oss till Medan och sedan vidare till Tangkahan. Resan dit kan nog klassas som en av de värsta bussresor jag varit med om. Att bussen ens höll ihop var ju ett mirakel i sig. 

Benutrymmet var inte direkt anpassat till västerlänningar....  Och två säten var lagom för en rumpa a la min storlek. 

Allt möjligt fraktades på den här bussen  också. Bland annat en påse med karpar ... 

Diverse andra nödvändigheter fraktades också men fick ingen bild på det. 

Det var nästan precis 100km från Medan till Tangkahan och det tog oss lite drygt 6 timmar. Hade gått fortare att gå känns det som...  

Det var ju ibland lite fin utsikt men mest var det plantage. Hemskt hur mycket som är nedhugget till förmån för palmolja och gummiträd. Så mycket som är förstört och aldrig kommer kunna återuppbyggas.

Dessutom så tar palmolja träden så mycket vätska från marken att risfält torkar och vädret blir varmare och långsamt men stadigt dör också regnskogen som fortfarande finns kvar. 

Usch! 

Nåja, möra i kroppen kom vi tillslut fram till ett litet djungelparadis. Vi checkade in på ett guesthouse som hette Mega  Inn och började prata med några locals. Det var väldigt stilla eftersom det var lågsäsong och de tog med oss till floden för att bada. Det var superhärligt och vi hoppade från klippor och badade i vattenfall. I sprickor i bergväggen kunde man krypa ner och doppa sig i varma källor. Det var lite små otäckt för det var trångt och man såg inte vad som fanns där men det var sjukt häftigt. Älskar naturen!! 

Det bodde en liten hund på vår guesthouse som hette Boute och han följde oss vart vi än gick och sov utanför vår dörr. Så himla söt! Vår bodyguard och vägvisare 

På kvällen pratade vi med en jungle ranger, Fren, och planerade vår kommande trekk. Vi bestämde oss för 5 dagar 4 nätter och att gå från Tangkahan till Bukit Lawang. 

Vi somnade gott den kvällen och dag två så startade vi med lite tubing längs floden. Vi kom till ett vattenfall och tog lite turist bilder och göttade oss och på eftermiddagen åkte vi till en bankomat för att ordna med betalning. Det var en utflykt som tog ca 4 timmar haha. Man får inte ha bråttom i det här landet. Vi hittade en kanadensare som ville med och trekka och det var ju bra för att få ner priset lite. Det blev lite strul med hans kort så efter mycket om och men fick hans pappa föra över pengar till mig och jag ta ut med mitt kort. 

Elin och jag gottar oss med daim på altanen. 

Fina vägar mestadels, men lite konstigt med vänstertrafik! 

Vi kom till en marknad och köpte min favoritfrukt, mangosteen. 

Det var så vackert överallt och vattenfallet vi kom till var så fint. Tyvärr så är alla dom bilderna på Elins telefon så det får ni bara föreställa er. 

Jag har tagit många bilder med min kamera men har ingen dator så dom får ni inte  heller se. 

Vi flög som sagt från Batam till Medan, därifrån tog vi sedan en lång skumpig biltur till Parapat, den största byn vid Lake Toba. Vi kom inte fram förrän efter midnatt så checkade in på första bästa hotell och ramlade i säng. 

Morgonen efter tog vi en liten färja ut till ön Samosir till en by som hette Tuktuk och flyttade in på ett homestay som hette Matahari .

Vi dumpade sakerna i vårt rum och gick sedan direkt till grannfrun för en ordentlig genomkörare i våra ömma slitna kroppar. Vi hade ju inte fått massage på över en vecka!! Det satt fint och det visade sig sedan att denna kvinna var en lite allt-i-allo människa. Hon sålde dricka och bra och ha grejer, hyrde ut moppar och ordnade med tvätt. Så vi bestämde oss för att ordna allt med henne. 

Sagt och gjort, köpte cola, lämnade in typ alla våra kläder och fixade moppar till dagen efter. 

Hon rekommenderade oss också en restaurang där det slutade med att vi åt varje dag minst en gång, ofta två. Hehe. Varför bryta ett fungerande mönster?  

Vi träffade några locals som visade oss runt och berättade om lite highlights  vi borde kolla in medan vi var där. Vi hängde sen med dem varje kväll  in på sena natten. Pratade, spelade domino och sjöng när de spelade gitarr.  

Vi körde på dagarna runt på våra moppar. Så fina utsikter och härliga vägar. Svårt att beskriva hur det känns att köra runt nästan ensamma på kringliga  små vägar omgivna av grönska.  Vissa ställen var vägarna  kanske inte så välgjorda men det var ändå kul. Körde upp till en utsiktsplats som hette Aek Natonang en dag och till  ett vattenfall som hette Efrata en annan . 

Vi badade i sjön och chillade och det var några riktigt härliga dagar där. 

Har skaffat mig ett nytt simkort så har ett indonesiskt nummer och internet så kanske kan bli lite mer frekvent uppdatering här. Dock är det inte tillräckligt bra för att ladda upp bilder verkar det som så det får ni vänta på tills jag får wifi. 

Elins telefon har ju slutat fungera så från och med nu nås hon via mig! 

Här sitter vi på en flygplats i Indonesien. Vi har precis båtat oss hit från Singapore för att flyga till Medan och sedan ta oss till världens största vulkaniska sjö - Lake Toba.

 

Singapore var magiskt!! Otroligt imponerande stad (Land)  med allt man kan tänka sig. Vi bodde på ett litet hostel nära ett område som hette Little India. Vi bodde i dormroom för det var det billigaste (typ 600 kr för tre nätter per person) Det var ett rum med 16 fack (typ öppningar i väggen, tänk er mini containrar på ett lastfartyg där varje container är ett sovkrypin)  där det fanns ett eluttag, en madrass med täcke och kudde och en lampa. Facken var typ en gånger en meter och så två meter djupa. Där låg man och sov som i en liten kista staplade på varandra . Vet precis hur alla vampyrer känner sig nu. Sov ganska bra där trots lastfartygskänslan. 

 

Eftersom vi bodde nära Little India så åt vi gott och billigt varje dag. Det gick relativt bra att hitta billiga saker här trots alla varningar vi fick om hur dyrt det var. Det var såklart inte svårt att hitta kjempedyra saker heller men ändå. 

/Elin