Bali vår sista vecka
Vi är i Jakarta, sista natten innan vi börjar resan mot Sverige. Det är lite vemodigt såklart men ser ändå fram emot att komma hem!
Bali då. Kuta var precis som vi förväntat oss. Turister, souvenirer, barer, god mat, party och surfare. Inget särskilt med andra ord. Förutom maten då kanske. Vi var ute två kvällar men klubblivet var inget speciellt.
Vi gjorde upp planer med Marco och Ben att mötas upp någonstans, det slutade med att vi åkte till Ubud och lyxade med en villa med egen pool för de sista nätterna.
Det var sjukt kul att träffa dem igen och vårt boende var helt fantastiskt! Under de här dagarna inföll det balinesiska nyåret, nyepi och en ceremoni dagen före, oguh - oguh. Ceremonin var sjukt obehaglig och läskig. Verkligen spirituellt och spöklikt.
Balineserna försöker med den här ceremonin skrämma bort onda andar med trummor och stora läskiga statyer som bärs runt, och danser. Hela gatan var full med folk och stämningen var så spänd.
Det gick våldsamt till och framför allt en kvinna påstås ha blivit besatt under akten och det blev förstås panik överallt. De är alla så skrockfulla här och tar onda andar på fullaste allvar. Egentligen fick hon nog bara värmeslag men det är såklart inte en rimlig förklaring för dem.
Det var iallafall väldigt imponerande att få uppleva även om jag nästan gick därifrån för att jag blev så rädd.
Dagen efter detta följs av silent Day. Då får ingen gå ut, det är ingen elektricitet, ingen får jobba osv. Så alla, inklusive turister är instängda på sina rum eller i sitt hus under den här dagen. Det är en dag för självreflektion och åtanke.
Tur att vi hade privat pool och kunde chillar där hela dagen. Vi hade laddat upp med noodlecups och vin så oss gick det ingen nöd på.
De andra dagarna i Ubud sightseeingade vi lite och såg en massa fint!
Ubud gjorde verkligen upp för det vi inte gillade i kuta. Vi älskar Ubud.
Kolla in det här!
Nu är vi i Jakarta och väntar på att flyga hem. Imorgon kl 23.15 landar vi på Arlanda! Ses snart, /Marielle
Togian 9 dagar
Ungefär såhär kan väl våra 9 dagar i Togian beskrivas allra enklast.
Här bodde vi, på Sera Beach, Malenge island.
Och så här extraordinär var vår utsikt.
Vattnet var så blått att det nästan gjorde ont i ögonen och klarare än en pool.
Vi snorklade varje dag. Det fanns en massa små bebishajar att titta på bara runt knuten från vår strand, också dom coola bump head parrotfish och en och annan spotted eagleray. Helt klart mer än tillräckligt för att hålla oss sysselsatta.
En dag åkte vi till en salt sjö, jellyfish lake
Den var som namnet antyder, full av maneter!
Det var sjukt coolt och vi spenderade mer än en timme snorklandes runt med gelé klumparna.
Dom var ganska vackra att titta nära på!
En stor barracuda simmade förbi oss, det är alltid lite läskigt för de är så lömska, rätt som det är kan de hugga mot nåt som glimmar, och det vill man inte, för vassa huggtänder har de!
Vi var vid Carina beach en dag. Det var också sådär magiskt vackert. Temperaturen i vattnet var nästan obehagligt varm. Över 30 grader vid lågvatten! Inte så bra för korallerna och inte särskilt svalkande för mig. Den här globala uppvärmningen alltså... 
Och med det här snygga snorkelfejset säger vi tack och hej togian och hallå Bali!
Bunaken - Arakan - Tomhon - Lembeh
För drygt en vecka sedan kom vi till Bunaken, en ö utanför Manado, som framförallt lockar till sig dykare. Vi checkade in på Daniels homestay som vi fått rekommenderat av en vi mötte i Raja Ampat och smsade direkt till Marco och Ben (de två schweizarna som vi träffade i Raja) som checkat in i homestayet bredvid vårt att vi kommit fram. Vi möttes upp och spelade kort och pratade dykning hela kvällen.
De här två grabbarna är grymma! Verkligen personer som jag vill fortsätta hålla kontakten med efter den här resan. Det är så härligt när man möter människor som man klickar så bra med så snabbt. Lite avundsjuk på att de fortfarande har 4 månader kvar att resa och vi bara 3 veckor.... Men två av de veckorna kommer vi spendera tillsammans och det är ju toppen!
Att träffa folk är verkligen det bästa med att resa och bo på hostels. Människor från hela världen samlas och alla har liknande erfarenheter och intressen så det är lätt att prata. Vissa träffar man i ett par timmar och sen aldrig mer, vissa blir vänner för livet. Det är såklart svårt att hålla kontakten men vi är alla i samma situation så det är inte konstigt om man inte hörs på ett halvår eller mer, för när/om man träffas igen är det som att ingenting har förändrats. Vi vet alla hur många människor som kommer in och ut ur ens liv och hur intensivt det är att resa så förståelsen är ömsesidig.
Nåväl, tappade tråden lite där. Skulle ju berätta om vad vi har sysslat med den senaste veckan.
Vi gjorde tre dyk på Bunaken men var väl inte överdrivet imponerade. Antar att vår ribba låg alldeles för högt efter Raja Ampat.. Men vi hade det väldigt trevligt ändå och hade en liten fest på alla hjärtans dag för att fira kärleken (höhö) och att jag gjort 200 dyk!
Vi spelade massa spel och lekar och hade det väldigt trevligt.
Eftersom vi inte ville göra fler dyk än tre åkte vi vidare bara tre dagar senare till en by dom hette Arakan.
Vi hade fått nys om att man kunde få se den mytomspunna Dugongen där i krokarna så vi lejde en båtsman och en båt och åkte ut för att leta. Tyvärr var vi inte särskilt lyckosamma. Trots att vi åkte ut två gånger lyckades vi bara få en skymt av en liten en, och helt ärligt hade det kunnat vara vad som helst som kikade fram. Men snorklingen var häftig och solnedgången och soluppgången var fantastiska så vi var ändå glada.
I byn bodde vi hos en familj och vi var minst sagt som superstars där. Vi lekte i timmar med byns alla barn och tog oräkneliga selfies. Jaga och 1-2-3 stjärna var populärt. De vuxna måste trott att vi var galna när vi sprang omkring där och gapade och skrattade. Kul hade vi och barnen iallafall!
Nästa dag åkte vi vidare till Tomohon med tanken att bestiga en vulkan. Det visade sig vara alldeles för bökigt för vår smak så vi nöjde oss med att titta på vulkanen från byn och dricka öl i solnedgången.
Den 18e tog vi oss till Bitung och så vidare till Lembeh Island. Vi hade skyhöga förväntningar på dykningen men blev inte besvikna .
Det var lite förvånande att så många unika och speciella marina arter lever där då hela Lembeh strait är en industri hamn med tung trafik hela tiden. Rostiga enorma fartyg som åker världen över med vad de nu kan tänkas ha i sin last.
Något speciellt att dyka ner på en sån plats. Man undrar ju hur de kom på att det var bra dykning här för det är inte en plats jag skulle tänkt på iallafall.
Vi såg sjuka saker under vattnet och efter varje dyk pratade vi timmar om vad vi sett och vilka olika namn monstren har.
5 dagar gick otroligt snabbt och fortfarande
Imponerade och sugna på mer var vi dock tvungna att åka därifrån. Det är definitivt ett ställe värt att åka tillbaka till och absolut en av mina favoriter so far.
Vi lämnade av Ben och Marco i Manado :( och vi sitter nu på flygplatsen påväg till Gorontalo. Ikväll ska vi ta en nattfärja ut till Togian Islands där vi tänker spendera en vecka . Ryktet säger att det inte finns någon mottagning där så om ni inte hör något från oss så vet ni varför.
Båten till Bunaken var lite överlastad...
Party på Bunaken.
Vår publik i Arakan haha
Lokon vulkanen i Tomohon
Vår bungalow på Lembeh
Ben och Marco
Dive master Ricky
Min favorit plats hittills för dykning. Mitt i hamnen haha
Två små hairy frog fish
Daniels bay där vi bodde
Tangkoko national park
Igår förmiddag tog vi oss en tur till en by som heter Batu Putih (vita stenen) som ligger precis vid ingå till Tangkoko parken.
och långt upp
Vi checkade in på ett mycket trevligt guesthouse, Tangkoko Lodge, och fick en fantastisk lunch. Grillad fisk, vitlöksmarinerade grönsaker, tomatsallad, perkadeller och papaya. Det blev taberas på alla tallrikar.
Vi hade mailat med en kille som hette Irwan och han hade arrangerat allt med guide och entrancefees osv så vid 16 tiden kom vår egna kille, Mansur för att visa oss Tarsiers. Världens minsta primat . SÅ GULLIG!
Har bara bilder från kameran, men här är ett kort på kameran. 
Beklagar att den är åt fel håll, men bloggappen suger så kan inte fixa det från mobilen...
Anyhow , vi kikade på de här små krabaterna nån timme vid solnedgången och sen var det middag och bums i säng.
Alarmet stod på 05.15 och klockan 06 skulle vi gå .
Det var riktigt tungt att gå upp men efter en banan med jordnötssmör var vi igång.
Vi såg först flera hundra av den utrotningshotade svarta makaken. Den finns bara här i det här lilla området i norra sulawesi. Efter att ha beundrat dem i nån timme vandrade vi vidare. Vi sökte efter hornbill fågeln men fick tyvärr inte se den. Däremot såg vi några andra coola fåglar som också är nära till utrotning och bara finns här.
En ochre bellied boobook owl och några greenback kingfisher. 
Här är ännu en sne halvdan bild, denna gång på kungsfiskarn
Och ugglan
Och även om det syns dåligt här så är det två cuscus björnar som hänger i sina svansar högt uppe i ett träd.
Den här vackra spindeln har en kroppslängd på typ 7-8 cm och var äckligt fascinerande
Det här trädet är en parasit som kväver andra träd genom att långsamt helt innesluta värdträdet med sina rötter och lianer. Tillslut ruttnar och dör trädet och då blir det ihåligt. Just det här trädet var ganska coolt för man kunde gå in i det.
Fantastiskt klätterträd, ca 20 meter till toppen
Jag vågade mig på att försöka klättra men kom inte högre än lite drygt halvvägs innan det blev för svindlande!
Men det var kul
Långt ner
och långt uppMen fin utsikt!
Här är en av de många svarta makakerna .
Nu sitter vi på en båt och väntar på tidvattnet så att vi kan ta oss ut ur hamnen i Manado och åka till Bunaken.. Båten skulle gå två och nu är den fyra... Men vad kan man göra. Träsmak är en underdrift så jag hoppas verkligen vi åker snart..
Manado - North Sulawesi
Efter två fantastiska veckor i paradiset Raja Ampat så var det dags för oss att ta oss vidare. Vi längtade efter dusch som inte var contaminerad med saltvatten och mat som inte bestod av överkokt fisk.
Vi har verkligen levt basic hela tiden här men det har ändå varit helt magiskt.
Vi besökte stränder och öar som man knappt kan fantisera om och badade i kristallklart hav varje dag.
Att få befinna sig på en sån artrik plats är sjukt häftigt. Snorklade ned hajar bara några 20tals meter från stranden, såg delfiner flera gånger och rätt nedanför bryggan kryllade det av liv. Snake eels, muränor, räkor och krabbor, småfisk, nudis, walking sharks osv. Helt unikt.
Vi var verkligen i valet och kvalet över vad vi skulle hitta på efter det här och vart vi skulle ta vägen.
Vi ville så gärna besöka Wamena och Baliem Valley för att se mer av Papua men det blev tyvärr allt för dyrt.
Istället styrde vi kosan mot Manado på North Sulawesi och här är vi nu. Nyduschade och nymasserade. Nyss hemkomna från ett biobesök.
Vi var ett härligt gäng som hängde i Raja. Väldigt blandat utbud. Många karaktärer hehe. Två Schweizare kom vi väldigt bra överens med så vi kommer nog träffas snart igen. De flyger till Manado imorgon så vi stöter säkert ihop på nån av öarna här omkring!
En utflykt till star lagoon
Strålande vackert
Våra dagar såg ut såhär. Sova , läsa, fläta armband, lyssna på musik, äta och tjattra med de andra när de kom tillbaka från sina dyk.
Det sved av avundsjuka när de åkte iväg för att dyka och vi inte hade pengar att följa med.. Men men. Man kan tyvärr inte göra allt!
1000tals av de här jäklarna överallt....
Och här bodde vi.
Raja Ampat del 3 - redan en vecka
Att vi redan varit här en vecka är lite svårt att förstå. Tiden har gått sjukt fort och ändå ganska långsamt ..
Det är inte mycket att göra här om man inte dyker. Ligger och göttar i solen, läser, gör lite armband, äter och nappar.
Det finns mycket tid att tänka och fundera. Jag funderar som alltid mycket på mat. Mat mat mat.
Det är några saker som verkligen lockar för tillfället . Knäckebröd är en sak. I alla olika varianter. Med bregott och prästost, med Philadelphia och rökt lax, med kall tunt skuren falukorv, med rökt emilskinka eller ägg. Ja egentligen allt man kan ha på knäckebröd.
Är också sugen på creme fraiche. Vad som helst med creme fraiche. Typ nachos, eller majs, eller ugnsrostade rotsaker. Mmm.
Och så som vanligt svenskt godis. Sura hallonshots, lysmelk, körsbär som inte är sura. Och min nya craving, Reese pieces mini peanut butter cups.
Som sagt blir det många mattankar här borta.
Men vi gör andra saker också. Vi har gjort 15 dyk som alla vart helt otroliga. Så sjukt häftig plats!!
På ett ställe såg vi 6 mantarays!!!! Och på ett annat, Blue Magic, såg vi på samma gång gigant barracuda, yellow fin barracuda, tonfisk, jackfish, blå och guldiga fusiliers, big Eyed travelly , bluefin travelly, makrill, sardiner plus alla Rev fiskar som jag inte kan namnet på. Det var minst sagt galet!!
Vi har också haft turen att flera gånger se delfiner från båten, en mototi octopus som jagade (sjukt ovanligt) och såklart Pontohi pygmy seahorse Och wobbegong shark.
Allt det här i tillägg till det "vanliga". Jag tror Raja går på steroider.
Hur som helst har vi ingen mer budget till att göra fler dyk här tyvärr. Så nu har vi flyttat oss från Kri Island till Gam island för att slappa lite till i några dagar. Det blir nog inte många knop gjorda här kan jag tro.
När vi lämnar Gam funderar vi på att åka till Misool, en annan ö 10 timmar med båt bort. Vi får se hur vi gör. Efter det flyger vi till Manado för att ta oss till Lembeh och Bunaken på North Sulawesi och sist besöker vi Bali och omkringliggande öar innan vi flyger till Jakarta och sen hem.
Bara 39 dagar kvar! Tiden går allt för snabbt...
Försöker mig på att ladda upp några bilder här.
Glada mantadykare!
Så himla stilla och vackert. Under utan var det desto mer rörelse med starka strömmar och massa djurliv
Utsikten från vår bungalow på Kri.
En närgången papegoja. Man fick passa örhängena så han inte norpade åt sig dem.
Ranu eller Yanu hette han . Ropade man så svarade han. Han sa också hello cute och hungry. Skrek mamma ibland så man trodde att nåt barn var i nöd. Ganska elak var han men ändå rolig. Haha
Han bet Elin i armen och har bästa videon på henne när hon får lite fågelpanik. Så glad att det fångades på video.
En av många fina solnedgångar
Raja Ampat del 3 - redan en vecka
Att vi redan varit här en vecka är lite svårt att förstå. Tiden har gått sjukt fort och ändå ganska långsamt ..
Det är inte mycket att göra här om man inte dyker. Ligger och göttar i solen, läser, gör lite armband, äter och nappar.
Det finns mycket tid att tänka och fundera. Jag funderar som alltid mycket på mat. Mat mat mat.
Det är några saker som verkligen lockar för tillfället . Knäckebröd är en sak. I alla olika varianter. Med bregott och prästost, med Philadelphia och rökt lax, med kall tunt skuren falukorv, med rökt emilskinka eller ägg. Ja egentligen allt man kan ha på knäckebröd.
Är också sugen på creme fraiche. Vad som helst med creme fraiche. Typ nachos, eller majs, eller ugnsrostade rotsaker. Mmm.
Och så som vanligt svenskt godis. Sura hallonshots, lysmelk, körsbär som inte är sura. Och min nya craving, Reese pieces mini peanut butter cups.
Som sagt blir det många mattankar här borta.
Men vi gör andra saker också. Vi har gjort 15 dyk som alla vart helt otroliga. Så sjukt häftig plats!!
På ett ställe såg vi 6 mantarays!!!! Och på ett annat, Blue Magic, såg vi på samma gång gigant barracuda, yellow fin barracuda, tonfisk, jackfish, blå och guldiga fusiliers, big Eyed travelly , bluefin travelly, makrill, sardiner plus alla Rev fiskar som jag inte kan namnet på. Det var minst sagt galet!!
Vi har också haft turen att flera gånger se delfiner från båten, en mototi octopus som jagade (sjukt ovanligt) och såklart Pontohi pygmy seahorse Och wobbegong shark.
Allt det här i tillägg till det "vanliga". Jag tror Raja går på steroider.
Hur som helst har vi ingen mer budget till att göra fler dyk här tyvärr. Så nu har vi flyttat oss från Kri Island till Gam island för att slappa lite till i några dagar. Det blir nog inte många knop gjorda här kan jag tro.
När vi lämnar Gam funderar vi på att åka till Misool, en annan ö 10 timmar med båt bort. Vi får se hur vi gör. Efter det flyger vi till Manado för att ta oss till Lembeh och Bunaken på North Sulawesi och sist besöker vi Bali och omkringliggande öar innan vi flyger till Jakarta och sen hem.
Bara 39 dagar kvar! Tiden går allt för snabbt...
Raja Ampat del 3 - redan en vecka
Att vi redan varit här en vecka är lite svårt att förstå. Tiden har gått sjukt fort och ändå ganska långsamt ..
Det är inte mycket att göra här om man inte dyker. Ligger och göttar i solen, läser, gör lite armband, äter och nappar.
Det finns mycket tid att tänka och fundera. Jag funderar som alltid mycket på mat. Mat mat mat.
Det är några saker som verkligen lockar för tillfället . Knäckebröd är en sak. I alla olika varianter. Med bregott och prästost, med Philadelphia och rökt lax, med kall tunt skuren falukorv, med rökt emilskinka eller ägg. Ja egentligen allt man kan ha på knäckebröd.
Är också sugen på creme fraiche. Vad som helst med creme fraiche. Typ nachos, eller majs, eller ugnsrostade rotsaker. Mmm.
Och så som vanligt svenskt godis. Sura hallonshots, lysmelk, körsbär som inte är sura. Och min nya craving, Reese pieces mini peanut butter cups.
Som sagt blir det många mattankar här borta.
Men vi gör andra saker också. Vi har gjort 15 dyk som alla vart helt otroliga. Så sjukt häftig plats!!
På ett ställe såg vi 6 mantarays!!!! Och på ett annat, Blue Magic, såg vi på samma gång gigant barracuda, yellow fin barracuda, tonfisk, jackfish, blå och guldiga fusiliers, big Eyed travelly , bluefin travelly, makrill, sardiner plus alla Rev fiskar som jag inte kan namnet på. Det var minst sagt galet!!
Vi har också haft turen att flera gånger se delfiner från båten, en mototi octopus som jagade (sjukt ovanligt) och såklart Pontohi pygmy seahorse Och wobbegong shark.
Allt det här i tillägg till det "vanliga". Jag tror Raja går på steroider.
Hur som helst har vi ingen mer budget till att göra fler dyk här tyvärr. Så nu har vi flyttat oss från Kri Island till Gam island för att slappa lite till i några dagar. Det blir nog inte många knop gjorda här kan jag tro.
När vi lämnar Gam funderar vi på att åka till Misool, en annan ö 10 timmar med båt bort. Vi får se hur vi gör. Efter det flyger vi till Manado för att ta oss till Lembeh och Bunaken på North Sulawesi och sist besöker vi Bali och omkringliggande öar innan vi flyger till Jakarta och sen hem.
Bara 39 dagar kvar! Tiden går allt för snabbt...
Raja Ampat del 2
Efter att ha sovit drygt 10 timmar steg vi upp och gjorde oss klara för vårt första dyk här. Vi var inte jätteimponerade av våran såkallade guide eller hans engelska kunskaper.. (han kunde de knappt säga hej.)
Redan när vi provade utrustningen så var vi lite skeptiska för de hade inget som passade särskilt bra och kvaliteten och skicket varierade kraftigt.
Ttillslut fick vi någorlunda grejer och hoppade i. Det var två helt okej dyk men guiden var som vi befarat mer eller mindre värdelös.
När vi sedan påpekade detta till ägaren och sa att vi ville byta så blev han väldigt förnärmad och vrång. Han erbjöd oss sin andra kille, men jag hade pratat med honom innan och han var bara open water. När jag nämnde detta fick jag till svar : ja men du är ju dive master så det är ju inga problem? Retard
Vi var lite oense och han kunde inte för sitt liv förstå varför vi inte ville ha killen som guide och varför vi inte kunde tänka oss att betala fullpris om det nu var det enda han kunde erbjuda.
Jag var lite upprörd och gastade på om säkerhet och vikten av att vara ett seriöst dykcenter. Han stod bara med ryggen till och pillade på ett löv med tårna. Så barnsligt! Blev så irriterad!! Vem gör så? Vuxen man lixom..
Men tillslut verkade saker gå in när vi nämnde att vi kollat in grannstället och att dom erbjudit oss dykning med en guide som vi känner sen innan (small world, vi träffade henne i Dauin för tre veckor sen men visste inte att hon var här) dessutom till billigare pris. Då helt plötsligt fick han tag på en jättebra guide, Rio, som vi nu har gjort långa bra dyk med.
Hatar att behöva klaga och bråka men vad är hans problem från början kan man tycka? Kul att lura sina gäster och få dem att känna sig illa behandlade och få dåliga recensioner?
Inte kommer jag att rekommendera det här stället till nån annan i alla fall.. Trots att set löste sig.
Nåja.
Dyken har varit sjukt häftiga! Så mycket fisk!!
Ett ställe som vi dök på igår, cape Kri, är med i Guinness rekordbok för att ha flest fisk arter på en och samma plats. Rekordet ligger på typ 374 arter under ett dyk. HEEEELT sjukt. Jag såg väl ungefär 20 jag kunde namnet på och minst dubbelt så många jag aldrig sett eller inte vet vad de heter. 100 x bättre än ett akvarium.
Vi har också sett en Pontohi pygmy seahorse som är ett av de mest sällsynta djuren i undervattensvärlden och flera Wobbegong sharks.
Regelbundet kommer det black och White tip sharks simmande runt oss och vi har idag studerat en mini bläckfisk på nära håll och en stor en som mest ville gömma sig.
So far so good och det är skönt att vi har Rio nu, och det är lyxigt att det bara är vi tre som dyker.
Annars är det väldigt bra här. Det är otroligt vackert och många coola fåglar och insekter.
Vi bor i en bambuhydda utan dörr precis vid vattnet. Det finns inget färskvatten, mer än dricksvatten såklart, så vi kommer vara lagom nasty när vi kommer härifrån! Vi får mat och banan varje dag och i grannresortet finns det cola. Det går ingen nöd på oss!
Vattnet var så stilla, såg nästan ut som gelé!
Vår lilla hydda
En nautilus snäcka utanför oss
Dagens solnedgång
Nu ska vi äta middag och sen tror jag vi tar och lägger oss tidigt ikväll igen. Finns inte mycket att göra när solen gått ner och klockan står på 06 45 imorgon med. Även om fåglarna väcker oss långt innan det.
Raja Ampat del 1
Vi tog oss från Bukit Lawang kl 8 på morgonen, 86 km och 5 timmar senare var vi framme på Medan flygplats.
Vi hade delat bil med två Australienare och varken dem eller vi hade flyg förrän på kvällen så vi styrde kosan mot en restaurang och att och pratade och spelade kort i flera timmar.
När det började närma sig check in kände jag mig väldigt dålig men tänkte att det nog var utmattning eller nåt så köpte chips och cola och tryckte i mig innan boarding. Väl på planet mådde jag bara sämre och sämre så spenderade mestadels av flygningen till Jakarta med huvudet i toaletten. Inte den trevligaste av situationer.
Inte blev det bättre heller i Jakarta så när vi efter tre timmar skulle boarda nästa plan fixade Elin så att vi fick flyga business class för jag var så dålig. Stackars henne och flygvärdinnan som fick så ut med mig. Jävla matförgiftning.
Vi kom fram till Sorong kl 06.10 och vi hade en man som väntade på oss där för att köra oss till färjan. När vi kom till hamnen så visade det sig att båten inte skulle gå förrän 14 så vi la oss en en varsin soffa och sov några timmar.
Båten blev såklart försenad och kom inte iväg förrän 15.30 ... Vi kom fram vid 17 till WaiSai där vår nästa transport väntade. Vi åkte först till apoteket för att fixa lite vätskeersättning och sen till en shop för att fixa ny mobil till Elin. Nu ska vi bara få den nya telefonen att samarbeta med simkortet så är hon snart online igen!
Sen körde de oss i båt till vårat hem för den nästkommande veckan på Kri island. 19.45 var vi framme och det var nog de längsta 36 timmarna i mitt liv.
Stupade i säng ganska omedelbart efter att ha ätit en bit mat.
djungel trekking från Tangkahan del 4
De kommande 3 dagarna fortsatte i samma lunk .
Vi vandrade och badade vattenfall, såg fantastisk orörd natur åt god mat och hade trevliga kvällar i vindskyddet trots att regnet och åskan punktligt kom varje dag i skymningen.
Vi såg konstiga insekter, ormar, hornbill fåglar, ätliga växter och flera apor. Allt har varit blött och det har varit minst 50 blodiglar på oss varje dag. De är så äckligt!! Men det har varit de bästa dagarna på resan tror jag. Så annorlunda och så go stämning. Våra guider har vart änglar. Tagit hand om oss som små djungelprinsessor.
Vi stannade för lunch på ett ställe , som numera i mitt och Elins minne refereras till som spa fallet, och började tvätta våra kläder lite och hängde dem på tork i solen. Anto tecknade sedan åt oss att sätta oss på kanten av den lilla poolen och vänta där. Då gick han och hämtade Jumpol och schampo och började tvätta och massera huvudet och nacken på oss. Det var ljuvligt kan jag lova! Vi duschade sedan av oss i vattenfallet och kände oss oerhört fräscha efter det.
Ja ni hör ju. Fina dagar i djungeln. Både jag och Elin kan tänka oss att göra om det här, kanske till och med en längre trip.
Det blir ett annat år.
Igen så är de flesta bilderna tagna med min kamera så knapert med foton här. Tråkigt men så är det. 
Delar av gänget !
Skorna på tork i ett tappert försök att slippa klafsa runt i plaskvåta skor. Gick sådär.
Vårt portabla hem och så alla blöta kläder i bakgrunden.
Elin och jag i spa fallet. Ett sånt här skulle man ha hemma. Jävla vilket tryck i sprutet . Om jag blir mångmiljonär så vill jag ha ett sånt här fall som dusch.
Vi knatade den 5e dagen på trekken in i Bukit Lawang och både jag och Elin hatade det stället så förstört av turister... Vi bokade snabbt en bil till Medan tidigt morgonen efter och spenderade sedan resten av dagen med massage och bokning av flyg och boende i Raja Ampat .
Djungel trekking från Tangkahan del 3
Dag 4, eller ja, dag 2 på trekkingen, vaknade vi mer eller mindre utvilade och mycket stela. Kocken fixade bananpannkakor till frukost och när lägret var ihop packat knatade vi i väg. Först gick Jason, med gitarren på ryggen i ett hemmafixat fodral (bestående av en plastpåse med en sovsäck i och några plastsnören som axelremmar) och macheten i högsta hugg.
Han banade väg för oss hela dagen och det var upp och ner, hit och dit, över och under hela tiden. Vissa partier var verkligen helt igenväxta och det var sjukt imponerande att gå bakom och se hur han visste exakt vart han skulle hugga för att öppna upp smidigast för oss vitingar, aka elefanterna. Han behövde nästan aldrig stanna utan macheten gick hela tiden fram och tillbaka och han fortsatte på i samma takt oavsett snår eller andra hinder.
Trots att de hjälpte oss hela tiden så fastnade jag otaliga gånger med fötterna i djungelns snaror och gick in med huvudet i grenar och taggbuskar. Själva gick dem som om det vore söndagspromenad. Fördelen med att vara lång är att man lätt kan kliva över saker. Däremot är man ju smidig som ett kylskåp när det kom till att krypa under och ducka för saker. Men det var kul och häftigt att gå på ställen där man vet att det inte går så många andra. Enligt dem var vi de första turisterna i just det här området. Vet inte hur sant det är men ensamma var vi i alla fall.
Vid lunchtid kom vi fram till en grotta som vi utforskade litegrann med skräckblandad förtjusning. En av mina största farhågor blev sanning när en orm gjorde utfall mot en av guiderna. Som tur var hann han rycka undan huvudet och ingenting hände.
Jag var skakig men för honom var det ingenting. Han hade tydligen känt lukten av orm och stoppat in huvudet för att leta efter den men missat att den låg och lurade precis ovanför öppningen. Ruskigt tycker jag.
Han berättade sen om olika ormincidenter han och de andra varit med om och det gjorde ju inte saken bättre. Han sa att kobra och pytonorm luktar särskilt mycket. De stinker tydligen. Han aldrig vetat att uttrycket "det luktar pyton här" faktiskt grundar sig i att ormar stinker. Man lär sig nåt nytt varje dag.
När vi kommit ut från grottan åt vi och utforskade en liten undervattens flod och kollade på några fåglar och alla tusentals fladdermöss som bodde där inne. Fy bubblan va de stinker alltså. Blä!
Vi fortsatte att vandra och bara en kort stund senare hör vi en orangutan. Det var en hona, som dessutom var gravid som satt högt uppe i ett träd. Hon var inte glad att se oss och kastade stora grenar mot oss och gjorde skrämmande ljud.
Vi avlägsnade oss ganska snabbt och kom till nästa grottäventyr.
Vi tog på oss hjälmar med pannlampa och började ta oss inåt. Det var trångt och fullt med vatten. Vi simmade och vadade, klättrade och krälade. På ett ställe var det så lågt i tak att man kände sig som gollum som strövade omkring i sina hålor. Massor med fladdermusbajs överallt som sipprade upp mellan tårna och flera obehagliga insekter.
Efter ca 30 minuter kom vi in till grottans höjdpunkt, ett vattenfall!
Vi duschade av oss ordentligt och fick lite massage av det hårda trycket. Det var verkligen en välbehövlig rensning.
Sen var det bara att kräla ut samma väg igen så vi var ju lika skitiga när vi kom ut som när vi gick in. Om inte lite värre. Men det var ett äventyr!
Efter grottan gick vi en stund till tills vi kom fram till kvällens campingplats.
Vi tvättade av oss i floden och hängde upp våra genomblöta skor och kläder för att kanske få dem lite torra till morgondagens trekk. Helt omöjligt skulle det visa sig när det bara nån timme senare började störtregna.
Inte för att något torkar ändå när luftfuktigheten ligger runt 98%.
Vi tryckte alla in oss under presenningen och höll oss torra konstigt nog. Det blixtrade och regnade i flera timmar och vi satt där och myste med gitarr och kortspel och massa prat.
Typsikt bra kväll.
Sov gott gjorde vi alla också, trötta och slitna efter dagens march.
Djungel trekking från Tangkahan del 2
Dag 3 började vi med att kika efter orangutanger. Vi såg tyvärr inga men fick en riktig närupplevelse med Thomas Leaf Monkey. Dom är coola! Har ingen mobilbild på dem men kanske hittar en dator så småningom så kan jag visa er.
Vid klockan 11 packade vi in oss och våra dagsväskor tillsammans med 5 locals och alla trekk saker i en jeep och körde 1 och en halv timme till ett ställe som heter Batu Rongring (?) där vi började vår tur.
Vi mötte upp två guider till och vi var nu 9 personer i vårt lilla sällskap.
Anto, en döv-stum kille, tillsammans med Jumpol, en kock utan tänder, byggde upp kvällens läger och grillade kyckling. Fren, vår huvud guide och Jun en lärling chillade medan jag, Elin, kanadensaren Steven, och de två nya guidern, Agus och Jason, gick på en liten tur.
Vi han knappt komma in i djungeln innan de ropade orangutan! Vi hade just då inga skor på oss för vi hade gått över ett liten bäck så vi började ta oss in i djungeln barfota. Aldrig trodde jag väl att jag oberörd skulle springa omkring utan skor i djungeln med kameran i högsta hugg för att fota en orangutan. Det var så häftigt! Hanen var dock inte överdrivet lycklig att se oss så han klättrade högre och högre upp i trädkronorna.
Här på Sumatra , till skillnad från Borneo, är orangutangerna högt uppe i träden på grund av risken för tigerattacker, så de är svåra att se. Vi var väldigt tursamma som fick se en så tidigt på vår trekk.
Vi vandrade vidare och tog på oss skorna när vi insåg hur många blodiglar som klättrade på våra bara fötter.
Efter nån timme kanske, svårt med tidsuppfattningen, badade vi lite i en lagun och gick sedan tillbaka till lägret där allt var klart.
Jason och Agus var så sjukt hjälpsamma med allt. De höll våra händer, la ut stenar när det var lite blött att gå, bar våra saker och banade väg med machete så att det skulle vara lättare för oss att gå.
När vi kom tillbaka bytte vi om till torra kläder och väntade på käk. Det var sjukt gott och vi var så hungriga!
Medan vi åt gick Jason och Agus till närmsta by för att hämta öl och gitarr och lagom när vi ätit klart kom de tillbaka och vi satt vid elden vid en flod och sjöng och spelade halva natten. Det var sjukt idylliskt. Så där så att man känner sig lite kär.
Jason och Agus satt och gjorde små armband till oss av nån svamp de hittade i djungeln och jag var sjukt impad. Dom blev jättefina. Så nu har både jag och Elin lite svamp runt armarna.
Eldflugor flög omkring på andra sidan floden och månen var sjukt stark så man behövde knappt ficklampa när man skulle gå till djungeltoan. Det är konstigt vad snabbt man anpassar sig till ett så simpelt liv ändå. Inga konstigheter att bajsa på ett löv lixom.
Vet inte var klockan var när vi stöp i säng men det hade varit en sjukt fin dag. Vi låg på presenningar under ett tak av en annan presenning och lyssnade på alla djungel ljud. Sov ganska oroligt för jag låg ytterst. Lite smått paranoid för ormar trots att jag låg skyddad av myggnätet de tagit med bara för vår skull.
Djungel trekking från Tangkahan del1
Efter en slapparvecka i Lake Toba så var det dags för lite aktiv semester för vår del.
Vi fick tips från Tom, en av localsen vi träffade i Toba, om att trekka i djungeln runt Tangkahan. Sagt och gjort tog vi oss till Medan och sedan vidare till Tangkahan. Resan dit kan nog klassas som en av de värsta bussresor jag varit med om. Att bussen ens höll ihop var ju ett mirakel i sig.
Benutrymmet var inte direkt anpassat till västerlänningar.... Och två säten var lagom för en rumpa a la min storlek.
Allt möjligt fraktades på den här bussen också. Bland annat en påse med karpar ...
Diverse andra nödvändigheter fraktades också men fick ingen bild på det.
Det var nästan precis 100km från Medan till Tangkahan och det tog oss lite drygt 6 timmar. Hade gått fortare att gå känns det som...
Det var ju ibland lite fin utsikt men mest var det plantage. Hemskt hur mycket som är nedhugget till förmån för palmolja och gummiträd. Så mycket som är förstört och aldrig kommer kunna återuppbyggas.
Dessutom så tar palmolja träden så mycket vätska från marken att risfält torkar och vädret blir varmare och långsamt men stadigt dör också regnskogen som fortfarande finns kvar.
Usch!
Nåja, möra i kroppen kom vi tillslut fram till ett litet djungelparadis. Vi checkade in på ett guesthouse som hette Mega Inn och började prata med några locals. Det var väldigt stilla eftersom det var lågsäsong och de tog med oss till floden för att bada. Det var superhärligt och vi hoppade från klippor och badade i vattenfall. I sprickor i bergväggen kunde man krypa ner och doppa sig i varma källor. Det var lite små otäckt för det var trångt och man såg inte vad som fanns där men det var sjukt häftigt. Älskar naturen!!
Det bodde en liten hund på vår guesthouse som hette Boute och han följde oss vart vi än gick och sov utanför vår dörr. Så himla söt! Vår bodyguard och vägvisare
På kvällen pratade vi med en jungle ranger, Fren, och planerade vår kommande trekk. Vi bestämde oss för 5 dagar 4 nätter och att gå från Tangkahan till Bukit Lawang.
Vi somnade gott den kvällen och dag två så startade vi med lite tubing längs floden. Vi kom till ett vattenfall och tog lite turist bilder och göttade oss och på eftermiddagen åkte vi till en bankomat för att ordna med betalning. Det var en utflykt som tog ca 4 timmar haha. Man får inte ha bråttom i det här landet. Vi hittade en kanadensare som ville med och trekka och det var ju bra för att få ner priset lite. Det blev lite strul med hans kort så efter mycket om och men fick hans pappa föra över pengar till mig och jag ta ut med mitt kort.
Bilder från Toba
Elin och jag gottar oss med daim på altanen.
Fina vägar mestadels, men lite konstigt med vänstertrafik!
Vi kom till en marknad och köpte min favoritfrukt, mangosteen.
Det var så vackert överallt och vattenfallet vi kom till var så fint. Tyvärr så är alla dom bilderna på Elins telefon så det får ni bara föreställa er.
Jag har tagit många bilder med min kamera men har ingen dator så dom får ni inte heller se.
